En kvinnlig marknadsförare förklarar:Du är tjej och ser en snygg kille på en fest. Du går fram till honom och säger "jag är fantastisk i sängen".Detta är direkt marknadsföring. Det finns ett otal andra varianter.Annonsering:Du är på fest med en massa kompisar och ser en snygg kille. En av dina kompisar går fram till honom, pekar på dig och säger. "Hon är fantastisk i sängen".Telefonförsäljning:Du ser en snygg kille på en fest. Du går fram till honom, får hans telefonnummer. Nästa dag ringer du och säger: "Hej, jag är fantastisk i sängen".PR (Public Relations):Du ser en kille på fest, slätar till klänningen. Du går fram till honom, häller upp en drink åt honom och frågar: "Får jag?". Du lutar dig fram, låter dina bröst snudda vid hans arm, rättar till hans slips och säger: "Bara så du vet - jag är fantastisk i sängen."Fortsättning följer....

Jag kan inte nog betona vikten av att föräldrar lär sina barn att hantera sina känslor på ett sunt sätt. Det måste dock föregås av att föräldrar lär sig hantera sina egna känslor först. Jag har träffat ett mycket stort antal människor, både i arbetet och utanför, i Sverige och i många andra länder. Under alla år har jag bara träffat en som hade ett absolut rent förhållande till sina känslor och därmed till sig själv och andra.Med rent menar jag opåverkat av fördomar, konventioner, traditioner och andras åsikter och påverkan. Just därför var han en människa med oerhörd integritet. Och som följd därav var de allra flesta rädda för honom. Alla kunde instinktivt känna att detta var en människa som man inte kan lura med sitt beteende eller sina påståenden. Han genomskådade allt.Detta är en liten hyllning till honom, som ni märker. Han var en tonsättare, inte svensk men väl bosatt i Sverige sedan många år. Han gick bort förra året och jag saknar honom oerhört. Han var min närmaste vän.Åter till ämnet. Alla föräldrars uppgift, och säkert innerliga önskan, är att ge sina barn en bra start i livet. Det räcker inte med att begränsa denna start till fördelaktiga ekonomiska villkor eller en bra utbildning. Det är ännu viktigare att lära barnen hur deras emotionella liv fungerar och hur de kan använda sig av det för att finna tillfredsställelse i livet.Det har genomförts ett stort antal försök med just detta syfte, dvs hur man bäst lär barnen dessa färdigheter. Alla har det gemensamma målet:Mer ansvarskännandeStörre självtillitMer populära och utåtriktadeMer sociala och hjälpsammaStörre förståelse för andra (empati!)Mer intresserade och omtänksammaMer gruppinriktade i sitt sökande efter lösningar på gemensamma problemMer harmoniskaMer ”demokratiska”Bättre förmåga att lösa konflikterObservera att det inte finns någon rangordning i ovanstående uppräkning. Alla är lika viktiga.Människor som har dessa färdigheter har stabilare känsloliv, bättre självinsikt och bättre självkontroll,en bättre förmåga att lösa problem och konflikteren förmåga att skapa en bättre atmosfär i hemmet och på arbetet/skolanen bättre förmåga att samarbetaen större öppenhet för alternativa lösningar på problemen förmåga att ta större hänsyn till andras behoven djupare förståelse för sina egna känslor och andrasen bättre förmåga att verbalisera sina tankarAlla dessa människor har en bättre förmåga att undvika depressioner, att fastna i destruktivt tänkande, att vara mer delaktiga i sitt samhälle, med sina medmänniskor i stort och smått. Det leder alltid till ett välmående samhälle. Vi är alla ett!!! Ingen kan fungera ensam. Vi är alla beroende av att alla andra i vårt samhälle mår bra, även de som vi aldrig träffar. Vi påverkar alla vår verklighet. Därför är det så oändligt viktigt att vi själva mår bra. Om vi inte gör det har vi ett negativt inflytande på vårt samhälle. I slutänden drabbar det också oss.Ta vara på er själva i första hand! Ni kan inte bidra med något positivt om ni inte mår bra själva!Välj alltid de lösningar som är bäst för mänskligheten, inte de som är bäst för er som individ, MEN ALDRIG PÅ BEKOSTNAD AV DIG SOM INDIVID!!! Ibland sammanfaller målen, men inte alltid. Beslut som verkar vara sämre för dig, men som gynnar helheten kommer alltid i slutänden att främja dig också. Följ dina känslor men försumma inte att skaffa den kunskap du behöver för ett bra beslut.Vi förstår inte alla dessa mekanismer, men var tillitsfull! Lita på att den skapande kraften vi alla är en del av alltid vet vad som är bäst för oss.Fortsättning följer….

Poker:Pokern har ju en nyrenässans nu och är känt från otaliga västernfilmer. Pokern i sig är ett amalgamat från flera olika andra kortspel.Jonathan H. Green svarade för en av de tidigaste beskrivningarna av pokerregler från 1834. Spelet kallades då "cheating game", dvs fuskspelet. Det var ett vanligt spel på Mississippis flodbåtar. Han döpte om spelet till poker.Ursprunget till ordet är mycket omdebatterat. En version är att ordet poke kommer från "hocus-pocus", vilket inte talar väl om spelet. En annan version är att ordet poke är slang från den undre världen och användes av ficktjuvar, vilket inte är så värst mycket mer smickrande.Under "västern-epoken" kunde man hitta ett pokerbord i varje salong, i varje stad, från kust till kust.Otaliga är dock de som dog medans de försökte trolla med korten....

Strömavbrott som tvingar dig att ställa in klockan på videon, DVDn, klockradion och mikron.Firmafester där man måste vara sällskaplig med folk från avdelningar man aldrig hört talas om.Att bli gammal och lukta urin.Folk med atletiska kroppar på en badstrand.Personer som lånat din penna och tuggat sönder toppen på den samt lämnat spår av tuggummi.

En av mina medsystrar på dessa sidor skrev idag om hur överbeskyddande föräldrar stympat sitt barn för att förhindra EVENTUELL bröstcancer. Vem vågar sia om sjukdomar och deras utveckling hos olika människor? Jag har träffat patienter som överraskar så att ord saknas! Även jag står med hakan vid golvet, jag som sällan saknar ord!Och som moralisk princip: ingen äger rätt att fatta livsavgörande beslut åt andra, inte ens sina barn. Barnen har vi till låns och vår skyldighet är att ge dem bästa möjliga start i livet. Vi föräldrar är de som ska lära barnen söka och fatta egna beslut, för vilka de ska kunna ta ansvar. Det finns en debatt som handlar om huruvida föräldrar (och sjukvård) ska ingripa i fall där man kan konstatera genetisk belastning och risk för livshotande och/eller handikappande sjukdomar. Jag är både för och emot detta. Samtidigt. Å ena sidan vore det önskvärt och till och med beundransvärt om man kunde bespara sina barn lidande, men hur ska man veta vad som kommer eller inte kommer drabba barnen? Jag vill inte vara den som fattar dessa beslut.Som exempel på hur sjukt vissa amerikaner beter sig vill jag berätta om dessa händelser ur verkliga livet:En vän, boende i Dallas och verksam där som advokat, måste skicka sina barn till skolan med bil (ETT HELT KVARTER HEMIFRÅN!!!). Barnen får inte kliva ur bilen förrän en av skolans vakter möter upp och eskorterar barnen till skolans entré. Samma rutin gäller omvänt när barnen ska hem från skolan. Varför? Risken för kidnappning, förstås! Även i denna välmående Dallasförort.Samma familj hade också följande berättelse att dela med sig av:Det är alltid populärt i USA att stämma sina fiender, framför allt i förhoppningen att det ska klirra till i kassan. Vad man stämmer folk för kan variera - det är en modesak! Under en viss tid var det trafikolyckor. Det gick t.o.m så långt att folk (företrädesvis fattiga och/eller missbrukare som behövde pengar) kastade sig framför bilar, som dock inte körde alltför fort, i förhoppning om att de skulle kunna "komma överens" om en lämplig ersättning eller gå till domstol för en sådan.I detta fall gällde det en annan modefluga. Pappan i familjen tillbringade en solig lördagseftermiddag med sina barn i och vid poolen på familjens tomt. Den ogine grannen kunde vid ett tillfälle observera att pappan rättade till sin 4-åriga dotters baddräkt, som hade krupit upp mellan skinkorna (precis som baddräkter brukar). Raskt kastade han sig på telefonen, ringde 911, och anmälde med väl spelad indignation hur fadern förgrep sig på sin stackars dotter. Dessutom skamlöst nog i grannars åsyn. Domaren var tacknämligt nog tillräckligt luttrad för att genomskåda det hela. Egentilgen gällde det rättigheterna till den gemensamma uppfarten till garaget.....Människors hämndlystnad känner inga gränser.

Jag har tidigare skrivit att rädslan är kärlekens motsats. Vad jag menar är att kärleken bejakar, dvs. om den du älskar (oavsett vem det är) väljer en viss väg i livet, så kommer du göra vad du kan för att främja hans/hennes val, stödja på alla sätt, etc. Det är dock viktigt att komma ihåg att detta stöd inte får ske på din bekostnad! Däremot kan det ske med ”kostnader” som du kan acceptera, ”kostnader” som inte förringar dig.Rädslan däremot hindrar handling, den blockerar kärleksfulla beslut därför att man är rädd att bli sårad, sviken, etc. Det är egoism när man avstår från kärleksfull handling därför att man är rädd. Kärleken tar alltid en risk! Det betyder dock inte att du kommer betala ett pris för att du älskar. Det kan hända att du blir sviken, men ansvaret ligger inte hos dig, även om det kan vara smärtsamt. Det faktum att du valt den kärleksfulla vägen kommer att läka dina sår. Du kommer inte att ta skada, du kommer att växa, oavsett vad den andre gjort med ditt kärleksfulla stöd.Alltså: Var inte rädd! Kärleksfulla beslut bär alltid med sig en inbyggd belöning – du växer! Det spelar ingen roll om din kärleksfulla handling ger avsett resultat eller om du blir sviken. Du växer!Rädslans mekanismer:Amygdala spelar en avgörande roll när det gäller rädsla. En patient som fick amygdala förstörd av en sällsynt sjukdom förlorade all uppfattning om rädsla. Hon kunde inte ens se rädsla i andra människors ansikten, än mindre känna rädsla själv. Hon kunde i vissa situationer veta rent intellektuellt att hon borde bli rädd, men kände ingen rädsla alls.Rädslan och dess neurala banor i hjärnan har kartlagts med större exakthet än någon annan känsla. Rädslan har spelat en viktigare roll i mänsklighetens utveckling än någon annan känsla. Det är rädslan som fått oss att överleva alla de faror som hotade vår ras under 100 000 års utveckling. I vår moderna tillvaro kan dock rädslan vara ett plågoris som orsakar ångest, oro, fobier och t.o.m panikattacker och tvångsbeteenden. En förändring och anpassning kommer säkert, men evolutionens kvarnar mal extremt långsamt. Under tiden kan vi minska de negativa konsekvenserna och t.o.m påskynda utvecklingen genom att intellektuellt analysera det som sker med rädslan.Antag att du hör ett plötsligt högt ljud i huset. Från örat går nervbanor till hjärnstammen och sedan till thalamus. Därifrån förgrenas systemet till två nervbanor, en gren till amygdala och till hippocampus, samt en gren till hörselcentrum i temporalloben där hörselintryck tolkas och analyseras. I hippocampus jämförs ljudet med andra ljud du hört tidigare för att kontrollera om det är bekant. I hörselcentrum görs samtidigt en mer avancerad analys. Hörselcentrum tar fram hypoteser om vad som kan ha orsakat ljudet (ett husdjur, en tjuv, korsdrag, etc.). Denna analys skickas till hippocampus och amygdala som gör en jämförelse med ljudminnen. Om du kommer fram till att ljudet inte motsvarar en tidigare erfarenhet, så höjs beredskapen. Om du känner igen ljudet så skickas ytterligare signaler mellan amygdala/hippocampus och frontalloben, så länge tills du kommer fram till ett svar du kan bygga din reaktion på. Olika delar av amygdala tar emot olika typer av signaler (syn, hörsel, lukt, smak, samt från thalamus). Amygdala fungerar alltså som en sort superavancerad ”rökvarnare”, eller rättare sagt som en ”alarmcentral”. Från amygdala går nervbanor till alla delar av hjärnan så att rätt respons kan aktiveras. Ett viktigt system är CRF (Kortikotropinfrisättande hormonet, fast på engelska). Det startar kroppens stressystem via en rad andra hormon. Därmed kan kroppens alla försvarsmekanismer sättas igång.Noradrenalin är ett av de många hormon som frisätts och just noradrenalin höjer hjärnans beredskap för alla typer av stimuli. Det är det som är orsaken att t.o.m välbekanta ljud kan orsaka stor rädsla eller rent av panik.Amygdalas reaktioner leder också till att irrelevanta reaktioner blockeras. Det är därför du ibland håller andan när du är rädd. Kort sagt, hela hjärnan förbereds på en krissituation. Samtidigt frisätts dopamin som höjer uppmärksamheten på det som utlöste rädslan. De minnen som kan relateras till liknande situationer tas fram och andra irrelevanta minnen blockeras. Allt fokuseras på att lösa det problem som finns. Det anmärkningsvärda är att hela denna process tar mindre än en sekund. Man kan ju undra vad allt detta har att göra med kärleksfullt agerande. Det jag beskrivit är bara en del av våra rädsloreaktioner. De antyder dock att vi ibland paralyseras av vår rädsla så att endast en begränsad repertoar reaktioner står till buds. Det är också så att våra rädslor, av vilka nästan alla är inlärda, hindrar oss att agera kärleksfullt. Rädslan förnekar vår och andras rätt till kärleksfullt handlande med konsekvensen att vi istället för att bejaka, förnekar våra närmastes rätt att välja, helt enkelt för att vi är rädda för de konsekvenser som kan beröra oss. Vi glömmer att alla konsekvenser, som baseras på kärleksfulla beslut, leder till att vi växer. Därmed blir rädslan kärlekens motsats.Fortsättning följer....

folk som kommenterar vad som händer på bioduken.Idrottsmän som är yngre än du och som är mångmiljonärer.Popstjärnor som inte ens gått ut grundskolan och som precis köpt en villa för 14 miljoner dollar.Finnar i ansiktet precis innan du ska in på ett möte med din nye storkund.Kändisbarn som påstår att de inte fick jobbet tack vare sitt namn utan för att de är bäst kvalificerade.Folk som vaknar kl 5 på en lördagsmorgon och skriker "morgonstund har guld i mun. Frukosten är klar!".Människor som säger "hej, det är jag" i telefon.faxpipet när du ringer ett brådskande samtal.en SJ-resa som kostar lika mycket som en 3-veckors semester i Thailand.hår som sticker ut ur näsan och öronen.

Sushi:Sushin kan spåras till 300-talet före Kristus. (Lite härsken vid det här laget...). Sushin fanns som etablerad maträtt i syöstra Asien. Den spreds med åren till Kina och kom inte förrän 700 år efter Kristus till Japan. Det är alltså inte en japansk maträtt!!!I början av 1800-talet dominerades sydostasiatiska restauranger av mobila matstånd och det är därifrån termen "nigiri-zushi" kommer. Edomae betydde "framför Tokyobukten" och det var därifrån man fick den färska fisken och det sjögräs som användes till sushin. En stor jordbävning drabbade Japan 1923 och de skickliga sushikockarna valde att flytta vidare till olika delar av Asien och därmed spreds sushin som maträtt.