Jag kan rekommendera kommentaren som finns som bilaga till min inlägg "Favorit i repris". Det jag skrev är en sammanfattning av mina egna erfarenheter, men dessa är på inget sätt unika. Miljarder människor före mig har dragit samma slutsatser. Varför skriver jag då? Varför skriver författare böcker på teman som redan behandlats av författare under flera decennier tidigare? Jo, det gör man för att varje människa reagerar på olika formuleringar. Du kanske har hört ett visst budskap många gånger, men i ett visst skede i dit liv hör du en människa säga detta samma budskap på ett visst sätt. Ett sätt som talar till ditt hjärta. Detta enda tillfälle ändrar ditt liv!Därför skriver jag och många andra: Det jag har att säga kanske hjälper en människa att komma vidare i sin utveckling. Då har jag belönats rikligt, även om jag inte vet att en människa verkligen har haft nytta av min utsaga. Det som betyder något är att LIVET vet. Om jag har bidragit till en annan människas utveckling har jag samtidigt bidragit till mänsklighetens utveckling, mänsklighetens närmande till Den Skapande Anden, mänsklighetens närmande till sitt sanna jag!Då har jag levt ett kärleksfullt liv och det är allt som betyder något. Det finns inget annat än kärleken.

Fråga: Vad hände sedan?Svar: Han sa att han måste döda mig för att jag kunde identifiera honom.Fråga: Och dödade han er?Fråga: Var det ni eller er bror som dog?Fråga: Var det bara ni eller var ni ensam?Fråga: Var det samma näsa ni bröt som barn?Fråga: Säg mig doktorn, om en person dör i sömnen, är det inte så att denne person sakta somnar in och vet inget om det förrän nästa morgon?Fråga: Jag visar er bevis nummer tre, och frågar om ni känner igen detta foto.Svar: Ja, det är jag.Fråga: Var ni närvarande när detta foto togs?Fråga: Hur många gånger har ni begått självmord?Fråga: Hur avslutades ert första äktenskap?Svar: Genom döden.Fråga: Och vems död var det?Fråga: Hon hade tre barn, stämmer det?Svar: Ja.Fråga: Hur många av dem var pojkar?Svar: Inga.Fråga: Och hur många var flickor?Fler klavertramp följer…..

Jag skrev igår om att vägen till bättre mående är att lära sig tolka och förstå sina känslor (att verbalisera) och att lära känna sina gränser. Jag fick en kommentar med frågan hur man praktiskt gör detta. Detta dilemma har jag ofta stött på. Och det är ju faktiskt lätt att teoretisera men något helt annat att genomföra något sådant i praktiken.Jag har själv i mitt långa sökande prövat på alla tänkbara metoder. Jag lyckades inte förrän jag övergav alla etablerade skolor. Det visade sig – mycket till min förvåning – att jag hela tiden burit svaret inom mig. Bara jag kan och bör fastställa vilka gränser som ska gälla för mig. Detsamma gäller var och en av oss.I takt med att man lär känna sig själv – gärna genom kontemplation, meditation, förkovran, etc – blir det andliga jaget allt mer tillgängligt. Och det andliga jaget sitter inne med alla svaren.Hur talar man då med sitt andliga jag? Hur lyssnar man på svaren? Det kräver lite övning. Framför allt måste man isolera sig en stund från omvärldens brus. Jag har ofta skrivit att alla svar finns att utläsa i stillhet. När du är helt lugn och fokuserad på dina känslor, och om du HELT UPPRIKTIGT OCH ÄRLIGT är beredd att ta emot svaret, oavsett vilket det blir, då kommer det till dig. Du kommer känna vad som är rätt.Alla människor har någon gång upplevt detta fenomen – när man med hela sitt väsen vet att man har rätt. Även om det skulle förefalla orimligt. Men man bara vet. I detta tillstånd blir det lätt att sätta gränserna.En annan bra övning är att säga nej. Bara ”nej”! Utan förklaringar eller ursäkter. Åta dig aldrig att göra något som väcker instinktivt motstånd hos dig. Även om du kanske inte omedelbart förstår varför. Lita på dina känslor. Visst ska man ställa upp för andra, men aldrig till priset av sin egen integritet. Sådant är inte till nytta för någon.Fler praktiska tips följer från tid till annan…..

Jag är övertygad om att den faktor, den känsla, som styr mänsklighetens val mer än något annat är rädsla. En god tvåa är ilska. Ofta är det dessutom så att rädsla och ilska sammanblandas. Om vi inte övar oss i att identifiera våra känslor så omtolkas de ofta till något som vi känner igen bättre. Det betyder att rädsla, som ofta väcker förnekelse (för vem vill egentligen erkänna att han/hon är rädd?), omtolkas till ilska. Samma gäller sorg, som omtolkas till ilska. När rädslan (eller sorgen) inte bekräftas, kan den inte verka ut och ge andlig läkning. På dess plats kommer då ilskan som riktas mot något obestämt, något som tros hindra denna andliga läkning. Det är orsaken till att många blir aggressiva när deras planer går om intet. Den egentliga känslan bakom denna ilska är sorg över misslyckandet och rädsla för det som ska komma istället – något obekant och okontrollerat. Framför allt kommer rädslan för skam. Skammen över att misslyckas, särskilt om andra får veta.Jag är övertygad om att ni alla någon gång har sett hur en sådan skam vänds till ilska och aggressivt beteende. Säkert har ni upplevt det själva, kanske inte medvetet, men ändå.Skam är, tror jag helt ovetenskapligt, den starkaste av alla känslor näst efter kärlek. En människa som förödmjukas och fås att skämmas kommer aldrig någonsin förlåta ett sådant tilltag, särskilt inte om det gjorts med avsikt.Skam och dess tvilling, otillräcklighet, är de känslor som orsakar större delen av allt missbruk och större delen av alla depressioner. En människa som fastnar i tankar om sin egen otillräcklighet kan sällan hitta en utväg. Det förefaller som om enda utvägen är att lyckas med det man hela tiden misslyckats med. Att förvänta sig nya resultat genom att tillämpa samma metod är dömt att misslyckas. Det blir alltid likadant.Det finns dock en utväg: Det finns ingenting du måste! Det finns INGA andra krav än de du ställer på dig själv. Utvägen är att sänka ribban för sig själv.Det är svårare än det låter för sådana känslor är starka, kraven är starka och svåra att besegra, men ge inte upp!DET FINNS INGET DU MÅSTE!Allt vi gör i livet, alla våra planer, alla våra handlingar, är frivilliga. Om det förefaller som om det måste göras, att det inte finns någon annan utväg, då kan du vara säker på att du själv har tagit på dig detta ”måste”. Du kan också själv befria dig från det. DET FINNS INGET DU MÅSTE! Lösningen är att lära känna sina gränser. Om du vet vad du an och vill, då kommer du aldrig hamna i en situation där du kör fast. Och därmed känner dig otillräcklig.Om du har en fri vilja, vilket du har, lär dig välja fritt! Välj sådant som gynnar din andliga utveckling, som gynnar dina planer i livet. Välj sådant du klarar av att genomföra. Strunta i andras förväntningar och krav!!!

På väggen ovanför mitt skrivbord, precis över datorskärmen, hänger en sida utskriven på min printer. På sidan finns en text som blivit något av en guide i mitt liv. Texten sammanfattar några enkla riktlinjer som, om jag följer dem, gör livet enklare och behagligare.Jag publicerade denna text i november förra året här på bloggagratis. Nu har den efterfrågats, så därför kommer den här igen:Du ska inte bekymra dig om framtiden.Gör något du är rädd för, varje dag.Sjung.Låt bli att krossa andras hjärtan.Borsta tänderna, använd tandtråd.Slösa inte din tid på svartsjuka eller hämnd.Tävla inte mot andra, endast mot dig själv.Minns komplimangerna, glöm förolämpningarna.Om du lyckas, berätta för andra hur man gör.Spara dina kärleksbrev, släng banksaldon.Promenera.Det är OK att inte veta vad du ska göra av ditt liv.Ingen vet, egentligen. Alla improviserar.De intressantaste människorna är just de som erkänner att de inte vet, men som kan improvisera.Ät sunt.Var snäll mot din kropp. Bättre verktyg kommer du aldrig att förfoga över.Kanske gifter du dig, kanske inte.Kanske får du barn, kanske inte.Grubbla inte över detta. Improvisera.Var inte stolt över dina val. De flesta är tillfälligheter och improvisationer.Njut.Du är inte så fet som du tror.Läs inte modetidningarna. Det är dom som får dig att känna dig fet och ful.Gläds åt allt.Var tacksam för allt.Allt är till din fördel. Om du vill!

Hårddisk: Det som finns kvar sen i fjol i jaktstugan.Diskett: Diskus för damer.Ramminne: Smärtan i pungen från första gången du försökte cykla på en herrcykel.Romminne: Kräkningarna efter första skolfesten.Musen: Lustighet om mausern du hade när du gjorde lumpen.Realtid: När du hängde på moppen utanför tjejernas skolfest.Modem: Monterad och demonterad flyttbar destillationsapparat.Scanner: Korvgrillen.Typsnitt: Zorros märke.Skärmsläckare: En snyting över näsryggen på kepsförsedd antagonist.Skärm: Busken som skyddar när du hittat en tjej på logdansen.Back up: Kompisarna som följer med till dansen.Plug in: Portionssnus.Cacheminne: Låten "Ring of Fire" på repeat i bilstereon.Internet: Fisknät som köpts på Stjørdals marknad.

Jag har skrivit detta tidigare, men kanske finns det en del läsare som inte har sett det. Så därför kommer detta inlägg ännu en gång:Du ska inte bekymra dig om framtiden.Gör något du är rädd för, varje dag.Sjung.Låt bli att krossa andras hjärtan.Borsta tänderna, använd tandtråd.Slösa inte din tid på svartsjuka eller hämnd.Tävla inte mot andra, endast mot dig själv.Minns komplimangerna, glöm förolämpningarna.Om du lyckas, berätta för andra hur man gör.Spara dina kärleksbrev, släng banksaldon.Promenera.Det är OK att inte veta vad du ska göra av ditt liv.Ingen vet, egentligen. Alla improviserar.De intressantaste människorna är just de som inte vet, men som kan improvisera.Ät sunt.Var snäll mot din kropp. Bättre verktyg kommer du aldrig att förfoga över.Kanske gifter du dig, kanske inte.Kanske får du barn, kanske inte.Grubbla inte över detta. Improvisera.Var inte stolt över dina val. De flesta är tillfälligheter och improvisationer.Njut.Du är inte så fet som du tror.Läs inte modetidningarna. Det är dom som får dig att känna dig fet och ful.Gläds åt allt.Var tacksam för allt.Allt är till din fördel. Om du vill!

Hi-techvapen á la UFO kan köpas precis överallt.Man ska plocka upp allt som finns på marken.Hantera vapen, helikoptrar, mm, är enkelt.Fienden är svart och blinkar rött när de ska till att dö.När man föds, efter att ha förlorat ett av sina många liv, poppar man bara fram ur tomma intet, fullt påklädd och beväpnad. Dessutom är man odödlig några sekunder.Fienden är dum och rör sig i förutsägbara mönster, så att det ska bli lättare att döda dem.Du behöver inte vara rädd eftersom du har fler liv. Skulle du förbruka dem, kan du ju alltid börja om på den nivån.Liv finns i soptunnor ibland.Alla fiender ser likadana ut och har samma namn.Man behöver inte oroa sig om ens bil, helikopter, flygplan, etc, sprängs. Du får automatiskt en ny efter några sekunder.