Förtvivlan har sin grund i att jag ibland saknar förmåga att lösa ett specifikt problem. I en stressad och extrem situation kan det vara svårt att se att det alls finns en lösning och då är förtvivlan ett faktum.Jag har funnit att det alltid finns en lösning. Ibland finns den tillgänglig genom en annan kraft, exempelvis en annan människa, en grupp, eller rent av en andlig upplevelse.Insikten om att lösningen finns är i sig stärkande, men katarsis finns i insikten att det finns krafter som vill mig väl och som kan hjälpa mig att lösa mina problem.

Full mage studerar inte gärna.(Latinskt)En sanning med modifikation. En full mage startar insöndring av oxytocin i tarmen, vilket gör att man blir dåsig (lämpligt med middagslur då). För övrigt inträffar samma sak när kvinnor ammar.Dåsig blir man också på tom mage eftersom blodsockernivån sjunker. Idealet är, precis som buddismen lär oss, den gyllene medelvägen.....

Lär dig läsa stjärnbilder och lokalisera stjärnor!Det ger perspektiv på vår egen existens. Dessutom är det fantastiskt vackert!

Ofta hänger vi kvar i det förflutna och inte gör vi det på ett positivt och givande sätt. Hur ofta handlar det inte om ånger, bitterhet till och med hämndlystnad? Alla vet vi att det är totalt meningslöst. Ingen av oss kan förändra det som varit. Jag har ofta mött argumentet att vi måste minnas det förflutna för att inte göra om våra misstag. Det är fel. Om vi lär av våra misstag, förändras vi i grunden och då har vi en "inbyggd" försäkring mot misstag. Om vi verkligen lärt av vårt förflutna, finns det ingen anledning att älta det i minnet.Det finns heller ingen anledning att bekymra sig över framtiden. Bob Dylan's text "Tomorrow is a promise to no one!" säger tillräckligt om detta.Lev i nuet!!!!!

En dåre säger vad han vet,en vis vet vad han säger.(Judiskt)Egentligen överflödigt ordspråk, men jag gillar ordlekar....

Ta ett flygcertifikat!Det är inte så dyrt som du tror. Sluta röka och spara pengarna istället!

Om man länge längtar efter en partner man separerat ifrån kan det ofta bero på att man egentligen är rädd för sin egen ensamhet. Verklig kärlek kräver inte den älskade partens närvaro. Visst är det önskvärt att man är tillsammans, men det är inget måste för att man ska kunna älska den personen. Om man inte kan komma över sin längtan bör man kanske titta inåt sig själv. Kan det vara så att man har svårt att stå ut med sig själv, svårt att fylla sin fritid med meningsfulla sysslor? Kommer obehagliga tankar och känslor smygande när man är ensam och sysslolös?Ibland kan man rent av bli svartsjuk när den andra parten inleder en ny relation, även efter lång tids separation. Jag tror att det främst beror på en känsla av äganderätt. Den man varit tillsammans med vill man på något sätt ha exklusiva rättigheter till. När någon annan tar ens plats så mister man denna äganderätt. Detta har inget med kärlek att göra. Kärlek äger inte.

Den vise talar om vad han ser,dåren om vad han hört.(Turkiskt)Det som verkligen betyder något är vad man gör, inte vad man säger att man tänker göra.