Fråga mig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Fråga


 

Besvarade frågor

 
Ingen bild

magret reinholdsson

31 juli 2014 15:56

Jag träffade en kille på 54 år som jag började tycka om .
När jag insåg att han hade tvångstankar att hjälpa sin mamma som är då 85 år .
med att laga mat att gå och handla till henne okej det är en sak att hjälpa sin gamla mamma .
Men han har fortfarande kvar sitt gamla pojkrum eftersom han ingen annanstans har att bo .
hur ska jag ställa mig till en sådan reltion ? Han väntar bara att hon ska dö vad händer sedan har jag frågar honom.
han svarar att det ordnar sig att det fixar sig jag förstår honom inte .
han jobbar inte han har problem med alkohol m m m magret

leonardo

1 oktober 2014 17:56

Yrkesmannen i mig säger: lägg benen på ryggen! Han har vuxit upp i ett svårt dysfunktionellt hem och är emotionellt fortfarande tonåring. Troligen kommer han aldrig utvecklas, även efter moderns död, utan det blir sannolikt värre. Ffa med alkoholen. Och han kommer känna sig ännu mindre motiverad att söka jobb. Istället kommer han be socialen "ta hand om honom".

Det han kommer söka då är en ny "mamma" att ta hand om och som tar hand om honom (framför allt!). Om du vill spela den rollen så häng kvar, men om du vill ha en utvecklande och givande relation - alltså kärlek - så väntar du förgäves.
Han har aldrig upplevt det själv, älskar inte sig själv och kan därmed inte älska andra heller.

Att han har sitt pojkrum kvar bevisar allt jag skrivit ovan. Han är rädd för allt och finner sin trygghet i mamman, som troligen alltid tagit hand om honom. Om han började dricka rätt nyligen, alltså när han insåg att mamma börjar närma sig döden, så är det ett absolut bevis på vad jag sagt ovan.

Vet du förresten vad kärlekens motsats är? (och säg nu inte hat)!
Det är rädsla. och det har han gott om. Den som är rädd kan inte älska.

Varför är det så? Därför att kärleken bejakar, gammalt fint svenskt ord som används alldeles för lite. Kärleken är aktiv, främjar och stöttar även om du vet att det han planerar kommer gå åt pipan. Och när han faller så plåstrar du om honom utan att säga "vad var det jag sa" (för det säger kärleken aldrig). Rädslan gör raka motsatsen. Den bromsar, hindrar utveckling, avundas, är passiv, etc, och säger "jävla dumskalle, jag sa ju att det inte kommer funka".

Det är ungefär som skillnaden mellan förälskelse och kärlek. De flesta tror att sex, att vara kär och kärlek är samma sak. De kan inte ha mera fel!
Förälskelse är något man drabbas av (som influensa, fast behagligare). Den är helt egoistisk och man vill inte att något ska ändras, man är helt passiv och hoppas att det ska räcka hela livet. Tyvärr brukar snittet ligga kring 6 månader.
Kärlek är ett aktivt beslut man tar varje morgon när man öppnar ögonen: "Också idag ska jag älska honom". Det beslutet utvecklar er båda.
Om han kan erbjuda det så stanna. Annars spring!

Presentation

Omröstning

Kan människor förändras till det bättre?
 Ja, fast det är svårt.
 Ja, inte alls svårt.
 Ja, fast bara i småsaker.
 Nej, aldrig. (Summan av våra laster är alltid konstant).

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2021
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards