Jag skrev igår om att vägen till bättre mående är att lära sig tolka och förstå sina känslor (att verbalisera) och att lära känna sina gränser. Jag fick en kommentar med frågan hur man praktiskt gör detta. Detta dilemma har jag ofta stött på. Och det är ju faktiskt lätt att teoretisera men något helt annat att genomföra något sådant i praktiken.Jag har själv i mitt långa sökande prövat på alla tänkbara metoder. Jag lyckades inte förrän jag övergav alla etablerade skolor. Det visade sig – mycket till min förvåning – att jag hela tiden burit svaret inom mig. Bara jag kan och bör fastställa vilka gränser som ska gälla för mig. Detsamma gäller var och en av oss.I takt med att man lär känna sig själv – gärna genom kontemplation, meditation, förkovran, etc – blir det andliga jaget allt mer tillgängligt. Och det andliga jaget sitter inne med alla svaren.Hur talar man då med sitt andliga jag? Hur lyssnar man på svaren? Det kräver lite övning. Framför allt måste man isolera sig en stund från omvärldens brus. Jag har ofta skrivit att alla svar finns att utläsa i stillhet. När du är helt lugn och fokuserad på dina känslor, och om du HELT UPPRIKTIGT OCH ÄRLIGT är beredd att ta emot svaret, oavsett vilket det blir, då kommer det till dig. Du kommer känna vad som är rätt.Alla människor har någon gång upplevt detta fenomen – när man med hela sitt väsen vet att man har rätt. Även om det skulle förefalla orimligt. Men man bara vet. I detta tillstånd blir det lätt att sätta gränserna.En annan bra övning är att säga nej. Bara ”nej”! Utan förklaringar eller ursäkter. Åta dig aldrig att göra något som väcker instinktivt motstånd hos dig. Även om du kanske inte omedelbart förstår varför. Lita på dina känslor. Visst ska man ställa upp för andra, men aldrig till priset av sin egen integritet. Sådant är inte till nytta för någon.Fler praktiska tips följer från tid till annan…..