När vi föds har vi bara två naturliga rädslor i bagaget:Rädslan att falla från hög höjdRädslan för plötsliga höga ljud.Alla andra rädslor är inlärda. Jag har tidigare skrivit om hur rädsla är kärlekens motsats. Det är oerhört befriande att bekämpa dessa rädslor som hämmar så mycket.En av de viktigaste rädslorna handlar om tillit till andra, särskilt i kärlekssammanhang. Att lita på någon man älskar kan leda till att man blir djupt sårad. Men så länge man håller kvar denna rädsla, dvs älskar med reservation, så älskar man egentligen inte. Man gör sig då beroende av en osund relation. En sådan kommer ovillkorligen att spricka förr eller senare och den smärta som följer är garanterat värre än den man drabbats av om man tagit risken att älska utan förbehåll.

Den som gärna lånar,ljuger gärna och betalar ogärna.(Svenskt)Vad i herrans namn menas med detta???Idag i julhandeln fick jag känna på sanningshalten i ett annat ordspråk om pengar:Pengar springer fortfast de saknar ben.(Japanskt)

Holländsk kapitalism:Du har två kor. Du kan inte låta bli att skratta när du tittar på dem. När det inte är roligt längre rullar du en ny tagg.

Min fd svärfar är inte den som spottar i glaset.... Problemet infinner sig dagen efter i form av kopparslagare.I ett ögonblick av svaghet tyckte jag synd om honom och försökte förklara de fysiologiska mekanismerna bakom baksmälla.Alkohol aktiverar signalsubstanser som ökar vätskeavsöndringen genom njurarna. Med vattnet följer kalcium och det är just denna vatten- och kalciumbrist som är orsaken till baksmällan.Således var mitt råd: drick mycket vatten innan du lägger dig och framför allt - ät något med mycket kalcium, ex bananer eller tomater (det är därför Bloody Mary är en bra återställare!).Sagt och gjort! Dagen efter en blöt kväll med sin svåger vaknar svärfar & svåger med ett ihärdigt trummande bakom ögonen.Raskt skyndar de till köket där svägerskan härskar i ensamt majestät. - Finns det bananer hemma, frågar svärfar?- Nej.- Finns det tomater då, fortsätter svärfar, inte helt förtjust.- Nej, inte det heller. Men jag har ketchup.- OK! Ketchup är väl samma sak som tomater, tänker svärfar, varpå han och svågern drar i sig hela flaskan.Resten av dagen tillbringar de omväxlande på toaletten med sitt livs svåraste diarré.Om det hjälpte mot baksmällan förtäljer inte historien....

Jag måste erkänna att mitt minne inte är vad det har varit. Jag skrev den 12.12 att jag återkommer om självmord "imorgon", men jag glömde! Ber om ursäkt!Självmord betecknas ofta som "den feges sista utväg". Var och en må tycka sitt, men jag vågar inte sitta till doms över människor.Jag ser människor som avslutar sitt liv med egen hand som individer i yttersta förtvivlan. Bara den som själv varit där kan förstå vad det innebär. Alla andra kan inte rättvist bedöma situationen.Med mina egna erfarenheter i färskt minne kan jag mycket väl föreställa mig den smärta som till slut blir så svår att ingen annan utväg ligger inom räckhåll. Jag har själv varit där. Eller rättare sagt - nästan. Jag lever ju! Men endast hänsyn till barnen avgjorde mitt beslut att fortsätta.Idag är jag oändligt tacksam! Just denna erfarenhet i dödens gränsland har varit en av de värdefullaste!Kanske är det just detta som är poängen? En människa som avslutar sitt liv med egen hand lämnar anhöriga. Dessa har en oerhört smärtsam erfarenhet att bearbeta. Jag kan föreställa mig att just denna ger möjligheter till andlig utveckling som vida överstiger det som annars är möjligt. Kanske är självmordet en katalysator av stort värde för just de anhöriga?Jag vet inte om dessa tankar är rätt. Jag vet att mekanismerna säkert är mycker mer komplicerade än jag kan föreställa mig, Men jag vet att ABSOLUT INGENTING sker av en slump. Det finns ett syfte med allt. Det förefaller rimligt att dra slutsatsen att syftet med självmord är just att hjälpa efterlevande på vägen till större mognad.Hur som helst vågar jag inte beteckna självmord som en feg handling. Det kräver stort mod på sitt sätt. Varje människa har en gräns för hur stort lidande han/hon orkar bära. Vem vågar säga var den gränsen ska gå? Hur mycket måste man tåla och klara av? Jag vågar inte ange några riktlinjer. Jag vet bara vad jag klarar av.

Jag trodde i yngre dar att frihet är något som kan uppnås om jag förändrar min verklighet så att jag blir oberoende av andra. Vilket trams! För det första är alla alltid beroende av andra. Dessutom är det inte alls det frihet handlar om.Frihet är inget som kan uppnås genom handling eftersom frihet inte är "att göra" utan "att vara".Frihet är att vara den man verkligen är. Den som har sann kontakt med sin ande är fri och vet dessutom att det inte finns något han/hon behöver göra.

Tillverka en liten julklapp med egna händer.

Låt de döda sörja för de döda,de levande för de levande.(Kinesiskt)För mig handlar det om att vi ofta tar ansvar för skeenden helt i onödan. Vissa ting ligger utanför vår kontroll och ska egentligen ansvaras för av någon annan. Det var tidigare ofta så med mig och är fortfarande så med min mor. Det är oerhört förtärande och leder aldrig till något gott, oavsett om man lyckas lösa problemen eller ej.