Nu när vi har gått igenom de starka känslornas anatomi, återkommer jag till avslutningen på ilskan. Det var en miss att börja skriva om ilska innan jag lagt grunden – jag ber om ursäkt! Jag ska tänka på det i framtiden. Således:Ilska föder ilskaZillman har på experimentell väg kunnat visa att om man redan är i ett uppjagat tillstånd och något utlöser en emotionell reaktion, oavsett om det är ilska eller oro, så blir responsen betydligt starkare än vad den hade varit om man varit lugn innan. Det är denna dynamik som ligger bakom raserianfall. Zillman skriver att varje provokation utlöser en amygdalaaktivering (katekolaminer frisätts). Dessa provokationer avklingar långsamt, medan provkationerna kan komma tätare. Då kommer varje våg av ilska bygga på den/de vågor som redan innan finns där. Varje impuls ökar på raseriet tills ursinnet exploderar bortom allt förnuft.Att försöka dämpa en sådan utveckling går i början av processen men når man en viss tröskel då hjälper inga argument. Bortom denna tröskel skapar ilskan en förledande illusion av osårbarhet och styrka. Då ser man inga konsekvenser längre. Det enda man har för ögonen är att ilskan måste få utlopp och med detta kommer en tillfredsställelse. Detta är dock också en illusion. Jag återkommer strax till det.Det finns två sätt att dämpa och t.o.m stoppa en ilskeprocess. Det enklaste är att så snart som möjligt medvetet fånga upp de tankar som hör samman med ilskan. Genom att ifrågasätta dem och försöka se dem i mer balanserade proportioner, kanske också försöka förstå de förmildrande omständigheter som kanske finns i sammanhanget, kan man snabbt dämpa ilskan. Den/de som startade processen genom sina handlingar kanske har goda skäl för vad de gör? Kanske ligger ett missförstånd till grund för det som händer? Mycket ofta är det just det som orsakar ilska – feltolkade budskap.Denna metod fungerar dock endast när ilskan är måttlig. Har man nått raseri hjälper inga argument.Den andra metoden är att låta kroppen gå ned i varv, att låta adrenalinet verka ut. Män gör ofta just detta. De brukar gå sin väg och lugna sig innan de återvänder för att diskutera det som hänt. Det är dock viktigt att man under tiden inte ältar tankarna om det som hänt utan att man ägnar sig åt något som lugnar och avleder. Motion och promenader är bra, liksom avslappnande och meditativa övningar. I princip kan man göra vad som helst som man tycker om. Utom att äta eller gå på shoppingrunda! Dessa båda aktiviteter visade sig inte ha en gynnsam inverkan på att dämpa ilskan.Psykiatern William Redford vid Duke University har funnit andra metoder: Använd själviakttagelse och skriv ned dina tankar. Analysera dem sedan och försök identifiera cynismen och ilskan i dem. Då blir det lättare att omvärdera situationen.Felet med att lufta sin vredeSådana känslourladdningar har tidigare lovprisats som ”katarsis”. Många har rekommenderat att leva ut ilskan, men det finns argument mot detta. Ilskan är mycket förledande och ger intryck av tillfredsställelse. Man tror att man ”känner sig bättre” om man lever ut ilskan. Om man granskar sig själv kritiskt finner man oftast motsatsen.Tice har kunnat visa att sådan utlevelse nästan alltid ökar på processen, som jag beskrev ovan. Ilskan förstärks och dröjer sig kvar, trots urladdningen. Oftast blir man ännu argare.Alla iakttagelser visar att det alltid är mer konstruktivt och framför allt mer tillfredsställande att först lugna ner sig innan man söker en lösning.Den tibetanske andlige ledaren Chögyam Trungpa säger: Undertryck inte ilskan. Men handla aldrig utifrån den.Fortsättning följer....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är övertygad om att människor fungerar olika väl under olika tider på dygnet. Vad det beror på vet jag inte med säkerhet även om jag har några teorier. Ingen av dem kan dock bevisas. Själv är jag mest aktiv på natten. Jag piggnar till mycket påta...

Jag har inte skrivit regelbundet på denna blogg på ca 10 år. Istället har jag skrivit böcker. Det kommer en snart i bokhandeln i e-form och audio. Säger till när det blir dags. Hoppas ni kommer gilla den. Vet inte om det är vanligt eller ej, men jag ...

Hej och ett speciellt välkommen tillbaka till alla trogna läsare genom åren. Det är några år sedan jag skrev på bloggen regelbundet. Jag är författare till yrket och har skrivit böcker senaste tiden. Nu har jag precis blivit klar med en bok som snart...

Om jag fick den begränsningen tilldelad, vilket är ett svårt bakslag för en "författare på fritiden", så skulle jag idag säga till alla som vill lyssna:   "Oroa er aldrig för någonting alls!"   Och fick jag lägga till en mening så skulle det ...

Jag har skrivit under signaturen "Leonardo" sedan 2006. Mitt namn är dock Gregor Weiss. Under de senaste 18 månaderna har jag inte varit särskilt flitig på bloggen, men det beror på att jag istället skrivit en bok. Den heter "En sann lögn" och finns ...