Om man länge längtar efter en partner man separerat ifrån kan det ofta bero på att man egentligen är rädd för sin egen ensamhet. Verklig kärlek kräver inte den älskade partens närvaro. Visst är det önskvärt att man är tillsammans, men det är inget måste för att man ska kunna älska den personen. Om man inte kan komma över sin längtan bör man kanske titta inåt sig själv. Kan det vara så att man har svårt att stå ut med sig själv, svårt att fylla sin fritid med meningsfulla sysslor? Kommer obehagliga tankar och känslor smygande när man är ensam och sysslolös?Ibland kan man rent av bli svartsjuk när den andra parten inleder en ny relation, även efter lång tids separation. Jag tror att det främst beror på en känsla av äganderätt. Den man varit tillsammans med vill man på något sätt ha exklusiva rättigheter till. När någon annan tar ens plats så mister man denna äganderätt. Detta har inget med kärlek att göra. Kärlek äger inte.

Den vise talar om vad han ser,dåren om vad han hört.(Turkiskt)Det som verkligen betyder något är vad man gör, inte vad man säger att man tänker göra.

Säg upp dig från ett jobb du avskyr!Gör allt du kan för att göra dig av med sådant som gör dig olycklig och ansträng dig lika mycket för att göra sånt som gör dig lycklig! Studera, sök ett annat jobb. Om det finns ekonomiska hinder - be andra om hjälp!