Jag har ansvar endast för mig själv, inför mig själv. Jag behöver inte lösa någon annans problem. Det gör det möjligt för mig att iaktta opartiskt. Det i sin tur gör det möjligt att agera kärleksfullt. Ibland är det att endast lyssna, ibland att stödja, ibland att agera. Ett kärleksfullt agerande är inte alltid lika med passionerat. När jag agerar passionerat utgår jag från mig själv, från mina känslor. När jag agerar kärleksfullt utgår jag ifrån andras behov.

Se ett naturfenomen!Jag har alltid fascinerats av naturens ofantliga resurser - norrsken, vulkanutbrott, tornados, etc. Eller bara av ett alplandskap, böljande åkrar, en sandstrand vid havet....Låt dig svepas med av detta underbara!

Leendet du sänder utvänder åter till dig.(Indiskt)Jag upprepar ständigt för mina barn: Du får vad du ger. Det man ger andra får man tillbaka, både goda gärningar och dåliga. Skillnaden är bara att goda gärningar återkommer flerfalt. Var och en skapar sitt eget paradis eller sitt eget helvete.Jag har ofta skrivit på dessa sidor tankar i stil med - "vi är alla ett", eller "Det man ger andra, ger man sig själv", etc. På det sättet är livet absolut rättvist. Man behöver inte söka efter orsakerna till sitt eget elände utanför sig själv, hos en straffande Gud eller liknande. Allt börjar och slutar hos mig själv, hos dig, etc.Vad tycker du?