Jag ska sluta tänka på känslor som negativa eller positiva. De bara är. Om allt som finns är kärlek, så kan det inte finnas några negativa känslor.

Förverkliga en barndomsdröm!Jag har alltid velat bli astronaut.....eller åtminstånde göra en rymdresa.

Folk talar inte om vad de får, de talar om det de förvägrats.(Kenyanskt)För mig handlar det om tacksamhet - eller brist på den. Nästa alla - även jag - älskar att gnälla och beklaga sig över allt man går miste om. Det är inte lätt att visa tacksamhet. Särskilt inte för det som orsakar lidande. Men, som alla vet, det är genom lidandet man växer. Egentligen borde man vara mest tacksam för det.Det är också så att negativa känslor (och prat om dem) förstärker sig själva och dröjer kvar mycket längre än nödvändigt. Starka negativa känslor brukar inte hålla i sig mer än högst 15 minuter. Är de kvar längre än så har man förstärkt dem och hållit kvar dem själv - mer eller mindre medvetet. Det är lätt att skapa en lite pervers relation till sitt eget lidande. Man börjar tycka om eländet och gör allt för att älta det i det oändliga.Vad tycker du?