Varje sjukdom har en psykisk komponent. Det betyder att alla sjukdomar i någon utsträckning är en konsekvens av andliga problem. Många gånger har jag hos mig själv och hos andra kunnat se hur andlig oro och eller otillfredställelse med sig själv leder till kroppsliga problem. Alla som har migrän vet att det är stressrelaterat. Likaså psoriasis, astma, mm. Lika ofta har jag sett hur människor som har ett sunt andligt liv aldrig är sjuka. Att kroppen blir sjuk när anden inte mår bra är uppenbart, men kan kroppen verkligen motstå alla typer av smittämnen om anden är frisk? Jag tror det. Vad tror du?En av mina bästa vänner dog förra året. Han var en framstående konstnär och när hans skapargärning plötsligt avslutades (han kunde själv konstatera att han inte längre hade mer att säga), fick han lika plötsligt en dödlig sjukdom, trots att han varit i stort sett frisk hela livet. Hans arbete var hans andliga fundament och när det tog slut såg han ingen mening med att leva vidare.På samma sätt väljer människor att dö, när de inte längre ser en mening i fortsatt liv. Min mormor dog sex månader efter min morfar, efter 50 års äktenskap.

Högmod och dumhet växer på samma träd.(Svenskt)Har inte du märkt att de som talar mest och självsäkrast är i regel de som vet minst? Av denna min erfarenhet skulle man kunna skapa ett nytt ordspråk:Visdom och ödmjukhet följer på varann.Vad tycker du?