Lyckan står den djärve bi.(Latinskt - Terentius)Det vet väl alla. Tar man ingen risk, vinner man inget heller. Var modig! Det lönar sig.

Vitrysk kapitalism:Du har två kor. De besegrar Sverige i ishockey.

Jag insåg igår, i samma stund som jag skickade in mitt inlägg, att något saknades, vilket också bekräftades med ett par kommentarer från er:Det har ingen betydelse om man tror på Gud eller inte, om man tror på något andligt liv eller inte.Liv=Gud. Jag skulle vilja se den som inte tror på livet.....Den skapande kraften tar inte ställning för eller emot människor, han dömer inte någon, han straffar inte - han bara älskar gränslöst.Därför har det ingen betydelse om man tror på Gud eller inte. Efter detta liv förenas man med själen ändå (Just det - det finns inget helvete).Däremot blir livet enklare om man lär sig använda sina andliga resurser. Att förneka dem är kontraproduktivt och skapar svårigheter. Man skulle t.o.m kunna säga att människor skapar sitt eget helvete i detta liv. Det är endast ditt andliga jag som kan ge absolut sann vägledning. Om man kämpar emot dessa andliga insikter uppnår man aldrig sinnesro.Och, vad viktigare är, eftersom vårt andliga jag är en del av oss, oavsett om man tror på det eller inte, så har vi all den kärlek och glädje och liv och sannning (läs Skapande kraft) i oss som vi någonsin kommer behöva.Jag är långt ifrån den förste som tror på att "alla blir frälsta" (jag tycker inte om denna beteckning. Jag föredrar att säga att "själen återförenas med helheten, Skaparen). Redan Origenes (ca 300 e.K.) framförde denna tanke. Och om man tänker efter: En Gud som älskar oändligt - varför skulle han behöva straffa någon när han hellre vill förlåta? Det vanliga argumentet är att rättvisan kräver det. MEN rättvisa som princip är ett mänskligt påfund. Rättvisa kräver att bestraffning går före förlåtelse. Kärleken gör däremot tvärtom - förlåtelse framför bestraffning. Faktiskt bara förlåtelse. I Skaparens verklighet finns ingen rättvisa, endast kärlek.Och i vår verklighet finns faktiskt en portion rättvisa. Den som skapar sig ett liv på andras bekostnad, oavsett vad det gäller, kommer förr eller senare inse att han fick en portion eget lidande på köpet. Ingen kan kliva på andra och må bra av det. Rättvisan kan på så sätt te sig dunkel och kanske otillräcklig i våra ögon, men varför ska vi dröja vid det? Vi är bara människor med begränsade resurser och förstår inte alltid alla sammanhang. Det behövs inte heller. Vi har bara att ta ansvar för våra liv, för vårt kärleksfulla agerande. Det finns starkare krafter som sköter resten.

Jag brukar inte ge mig in i denna typ av diskusioner på nätet - helt enkelt därför att det alltid är bättre att göra det muntligt i ett samtal. För att undvika missförstånd. Men flera har kommenterat mina beskrivningar och jag känner att det råder lite osäkerhet om vad jag menar. Därför:Med mitt andliga jag menar jag mitt sanna jag, dvs den del av individen "leonardo" som alltid kommer att leva, även efter att min kropp är död. Dessutom: jag skiljer inte mellan mitt andliga jag och själen eller Gud eller Helige Ande. Jag anser att följande begrepp är synonymer:Gud=Kärlek=Glädje=Sanning=Själen. Det finns givetvis många fler synonymer!Den uppmärksamme kanske noterar att jag skrev själen ovan. Just precis!Hur många själar finns det?Jag anser att det bara finns en. Vi omfattas alla av själen, eller kanske bättre sagt, en del av själen. Denna del blir individen "NN". När kroppen dör förenas själen "NN" med helheten igen.Helheten, dvs hela själen är Skaparen. Men inte bara den - det skulle bli något slags panteism. Jag menar inte att allt som finns=Gud. Allt som finns i vår fysiska verklighet + allt som vi inte känner till + den skapade verklighetens motsats = Gud (kanske). Med den skapade verklighetens motsats menar jag allt det fulländade som inte är begränsat på något sätt.Den verklighet som vi kan iaktta och känner till är en manifestation av Skaparens egenskaper i en mindre fulländad version. Den fulländade versionen känner vi inte till ännu, men det kommer. Jag är övertygad om att den dag kommer då mänskligheten kommer att "känna Skaparen", dvs förstå skapelsens yttersta mening.Jag har länge brottats med desa frågor: varför finns jag, vad är syftet med mitt liv, med hela skapelsen, vad är min relation till Gud. Jag har hittat svar på dessa frågor som tillfredsställer mig just nu, men jag tror också att livet är en skapelseprocess som aldrig tar slut. Därför är det högst sannolikt att dessa svar kommer förändras under min livstid.Därför har jag börjat denna monolog/blogg. Jag hoppas att andra som hunnit längre än jag ska kunna hjälpa mig finna svar på frågor jag ännu inte kunnat lösa.I övrigt - önskar jag er alla insikt och sinnesfrid!

Din ande vet allt du någonsin kommer behöva veta. All vägledning du kan behöva kan du stå för själv. Hur ska man då få reda på vad som är rätt i varje situation?Lyssna till dina känslor - i stillhet. Dina känslor är det språk din ande talar. Lär dig detta språk och du kommer aldrig någonsin ta miste.

Gör något du verkligen tycker om. Strunta i om det verkar egoistiskt. Njut! Var lycklig!

En kropp utan krämpor är en skattefri förmögenhet.(Österländskt)De flesta misshandlar sin kropp med osund mat, osunt beteende, för lite motion, mm. Först när kroppen säger stopp och de blir sjuka börjar de förstå.Ta väl hand om din kropp. Det är det bästa instrument du någonsin kommer förfoga över.

Rysk kapitalism:Du har två kor. Du räknar dem och får det till 5 kor. Du räknar dem igen och får det till 42 kor. Du räknar dem ännu en gån goch får det till 12 kor. Du slutar räkna och öppnar ännu en flaska vodka.