De flesta jag träffat i mitt liv gör allt för att undvika personligt ansvar. Ursäkten "ingen annan gör det, så varför ska jag..." har jag hört till leda. Det är den feges och ansvarslöses främsta ursäkt. Utbredd är också en felaktig syn på personligt ansvar. Många tror att det är betungande och obehagligt och kan medföra svåra konsekvenser. Inget kan vara mer fel! Den som tar ansvar för sina beslut och sina handlingar får automatiskt rätt att själv utforma sitt liv efter eget behag. Den som inte tar ansvar avsäger sig den rätten utan att själv förstå det. Konsekvenserna som följer på ansvarsflykt är också mångfalt värre. I slutänden är det ändå ingen som slipper undan sitt ansvar. Den som flyr får ju bära konsekvenserna av sin feghet och dessutom konsekvenserna av andras beslut. Om man inte fattar egna beslut så kommer andra att göra det åt dig.Personligt ansvar är alltså inte begränsande utan precis tvärtom - personligt ansvar är frihet att välja själv.

Ödmjukhet är grunden till alla dygder.(Kinesiskt)Hur sant är inte det! Jag anser att sann ödmjukhet förutsätter visdom och visdom kommer med livserfarenhet. All annan ödmjukhet är förklädd blyghet, osäkerhet eller rent av falskhet. Ödmjukhet kan inte läras, men behöver underhållas för att inte försvinna.

Besök alla världens länder!Tänk vilken källa till kunskap och upplevelser!

på grund av rådanden omständigheter uppskjuts dagens bloggar till imorgon. Välkommen då!

Jag har ansvar endast för mig själv, inför mig själv. Jag behöver inte lösa någon annans problem. Det gör det möjligt för mig att iaktta opartiskt. Det i sin tur gör det möjligt att agera kärleksfullt. Ibland är det att endast lyssna, ibland att stödja, ibland att agera. Ett kärleksfullt agerande är inte alltid lika med passionerat. När jag agerar passionerat utgår jag från mig själv, från mina känslor. När jag agerar kärleksfullt utgår jag ifrån andras behov.

Se ett naturfenomen!Jag har alltid fascinerats av naturens ofantliga resurser - norrsken, vulkanutbrott, tornados, etc. Eller bara av ett alplandskap, böljande åkrar, en sandstrand vid havet....Låt dig svepas med av detta underbara!

Leendet du sänder utvänder åter till dig.(Indiskt)Jag upprepar ständigt för mina barn: Du får vad du ger. Det man ger andra får man tillbaka, både goda gärningar och dåliga. Skillnaden är bara att goda gärningar återkommer flerfalt. Var och en skapar sitt eget paradis eller sitt eget helvete.Jag har ofta skrivit på dessa sidor tankar i stil med - "vi är alla ett", eller "Det man ger andra, ger man sig själv", etc. På det sättet är livet absolut rättvist. Man behöver inte söka efter orsakerna till sitt eget elände utanför sig själv, hos en straffande Gud eller liknande. Allt börjar och slutar hos mig själv, hos dig, etc.Vad tycker du?

Om vi alla hör ihop, om vi alla är ett, så blir det lätt att förstå andra. När jag sätter mig in i andras ställe, märker jag att jag skulle ha reagerat på samma sätt, agerat på samma sätt, fattat samma beslut, känt samma sak, etc.Även om var och en äger ett eget medvetande, en egen ande, så är vi alla likvärdiga delar av samma helhet. Vilken pusselbit är viktigast i ett pussel? Ingen. Men om en fattas är pusslet inte komplett.Var och en av oss har sin egen identitet, samtidigt som vi har en identitet tillsammans - gemenskapens.