Jag tänkte skriva lite om respekt. Det är något som alla förväntar sig, få är villiga att erbjuda det, ytterst få vet vad det betyder.Väldigt många, enligt min erfarenhet, tror att respekt är lika med fruktan. Om man är rädd för någon – ja, då respekterar man personen. Vilket nonsens!Respekt är något man måste göra sig förtjänt av. Det kommer inte med ålder, inte med utbildning, inte med status eller yrkesposition. Respekt hör samman med integritet. En människa med integritet blir automatiskt respektfullt behandlad. Integritet har man när man äger en djup insikt om sin egen person – vem man är! När man vet vem man är, kommer man också agera på ett sätt som står i samklang med den insikten. Man kan beskriva det som säkerhet, trygghet, etc. En person med integritet ifrågasätts inte. Alla vet instinktivt att denna person vet vad han pratar om. En sådan person behandlas med respekt. Detta är respekt. Respekt är en vördnad inför sanningen.En person med djup insikt om sig själv behöver inte fruktas. Respekt har alltså inget med rädsla för en person att göra. Respekt tillkommer en person som är djupt medveten om sina egna gränser.Respekt för sin egen person tillkommer varje individ som äger samma insikt. Det är av underordnad betydelse att respektera andra. Det är betydligt viktigare att känna respekt för sig själv. Den som söker i sitt inre och finner sina egna gränser har all rätt att känna respekt för sig själv. Respekt handlar om att vara medveten om verklighetens gränser, andra människors och sina egna.

Det finns inga problem som inte kan lösas med våld.Man vinner över alla fiender om man bara har tillräckligt många liv.Döda allt som rör sig!Att styra en tank eller ett flygplan/helikopter är enkelt och kräver ingen utbildning.En ensam "good guy" klarar av hur många "bad guys" som helst.Man kan äta mat som finns strödd omkring på marken. Dessutom finns obegränsade mängder ammunition och läkemedel på marken.Man kan skjuta sönder allt man vill utan konsekvenser. Om man skjuter på en av sina egna så händer ingenting. Kulorna vet att det är en "vän" och skadar inte honom.Man upplever ingen smärta, vad man än gör.Kör man bil/tank kan man preja av andra från vägen bäst man vill.När någon dör, går han upp i rök.När du behöver pengar, finns precis rätt belopp på gatan.Fortsättning imorgon....

Min granne är en alkoholiserad taxichaufför. Han dricker som en kamel i värsta ökentorkan. Vad ska jag göra? Har funderat på att informera hans arbetsgivare. Eller polisen? Samtidigt känns det väldigt ....... beskäftigt. Är det verkligen mitt ansvar? Jag vet från mitt arbete och mitt yrke att alkohol inte försvinner ur blodet över natten. I alla fall inte i dessa mängder. Men jag vet samtidigt inte om han verkligen arbetar dagen efter ett dryckesslag. Vad göra? Tacksam för input! Tänk om han skadar någon på fyllan?

Se gårdagens blogg på samma tema, fast omvänt!

Eftersom jag är inbiten Mac-fantast, tycker jag följande är extremt roligt. Det hindrar inte att det är sant!Om Microsoft tillverkade bilar....1. Nya säten skulle kräva att alla har samma rumpstorlek.2. Alla skulle få gå över till Microsoft-bensin.3. Man skulle få bygga om alla vägar för Microsoftbilarna. De kan visserligen köra på de gamla vägarna, men bara väldigt, väldigt sakta.4. Olje-, temperatur-, och bensinvarningslamporna skulle ersättas av en enda lampa: "allmänt motorfel".5. Apple Inc skulle ta fram en bil som var soldriven, dubbelt så säker och fem gånger så snabb.6.Du skulle vara under konstant press att uppgradera din bil.7. Du skulle bara kunna ha en person åt gången i din bil, såvida du inte köper en Bil 95 eller en BilNT. Men då måste du samtidigt köpa 10 nya säten och en ny motor.8. Då och då skulle bilen, av inget speciellt skäl, bara dö, varpå du måste starta om den. Konstigt nog skulle du betrakta detta som helt normalt.9. Varje gång mitt-, och sidolinjerna på vägen målas om måste du köpa en ny bil.10. Folk skulle bli så upphetsade av de nya versionerna av Microsoft Bil att de glömmer att de "nya" funktionerna funnits hos Mac Bil i 10 år.

Jag vill propagera lite mer för det värdefulla i att ”vara sig själv”. Alla spelar vi med i en pjäs som kallas civilisationen eller samhället. Vårt sanna jag finns inom oss, men när vi lämnar barndomen har vi begravt vårt sanna jag, dvs vårt andliga jag, djupt inom oss. Allt vi gör därefter kan orsaka dåligt mående, dvs om vi fortsätter att avlägsna oss från vårt andliga jag. Många, kanske t.o.m alla, söker efter en högre mening i livet. Och det finns en högre mening, men den finns inom oss, aldrig utanför. Samhället har traditioner som vill motsatsen. Det finns olika andliga och religiösa rörelser som gör anspråk på att representera den ”enda” sanningen, den enda vägen till lycka. Jag vill bestämt hävda att de ALLA har fel. Den enda sanningen finns inom var och en av oss.Har ni sett hur ett spädbarn kan suga på sina tår och sjunga? Det barnet är absolut lyckligt och det kan det bara vara om det befinner sig inom sin sanning. Som vuxna kan vi återvända dit, men det är lite lätt. Samtidigt är det det lättaste som finns! Sanningen finns tillgänglig inom oss och med den lyckan, glädjen, kärleken. Alla dessa är synonymer! Vissa vill kalla det Gud, jag väljer att kalla det Den Skapande Kraften. Vi har alla denna kraft inom oss. Allt vi säger, gör och tänker påverkar vår verklighet, dvs vi deltar i skapelsen! Det är vårt gudomliga jag! När vi når fram till det igen, precis som i barndomen, finner vi samtidigt sanningen, glädjen och kärleken.

Hundens fördelar:1. Hundar saknar dig när du är borta.2. Du undrar aldrig om hunden är god nog åt dig.3. Hundar känner sig skyldiga när de har gjort något fel.4. Hundar skryter inte om vilka de haft sex med.5. Hundar kritiserar inte dina vänner.6. Hundar erkänner att de är avundsjuka.7. Om du hyr film är hunden nöjd med vad som helst. Den vet att det viktigaste är att ni är tillsammans.8. Du kan träna en hund.9. Hundar läser inte vid bordet.10. Du kan tvinga en hund att ta ett bad.11. Hundar menar det när de pussar dig.12. Hundar är trevliga mot dina släktingar.

Jag har varit sjuk ett par dagar och inte orkat skriva. Dessutom har jag tröttnat på mina inlägg. Nu blir jag lite mer personlig.Buddha sa att en människa är närmast sanningen när han/hon är lika allvarlig som ett barn som leker.Vi tar våra liv på alltför stort allvar. Då blir minsta lilla sak betydelsefull, när den i själva verket - i ljuset av våra liv som helhet - inte betyder något alls. Ofta fäster vi stor vikt vid saker som tjänar ett enda syfte: att avleda vår uppmärksamhet från det som egentligen betyder något och som vi är rädda att ta itu med. Vårt andliga liv!Det ligger i sakens natur att när man väl börjat söka efter andliga svar så kan man aldrig sluta. För varje svar man finner dyker det upp nya frågor, ofta fler än svaren. Det är svårt och smärtsamt att söka efter sådana svar. Det beror på att man måste ifrågasätta det som man tidigare byggt sitt liv på, det fundament man ansett vara sant. Ibland finner man svar som pekar i en annan riktning. Det är smärtsamt att erkänna för sig själv att man har tagit miste, men det är också oändligt stärkande och renande. Istället får man ett svar som leder i rätt riktning. Belöningen är alltså betydligt större än smärtan.Jag kan inte nog uppmana alla att fortsätta söka! Det lönar sig!Jag fortsätter mina funderingar imorgon....